En separatutställning av den Oslo-baserade konstnären Marianne Hurum som belyser porträttmåleriet ur ett klassperspektiv – dess historia och tradition, liksom dess kulturella och politiska betydelse. Hurums arbete kännetecknas av en formell undersökning av måleriet, parallellt med ett lekfullt och existentiellt förhållningssätt till det konstnärliga skapandet. Genom att använda sig av olika konstuttryck såsom måleri, installation, skulptur och funnet material lyckas Hurum på ett fängslande sätt förena konstnärligt utforskande med fantasifullt och politiskt tänkande. Hennes konstnärskap präglas av en ensamhetens och solidaritetens etik, samtidigt som hennes tro på måleriet vilar på en övertygelse om att konsten är en plats där samtiden och historien kan dokumenteras.